annat och har ändå svårt att hinna med! ... Hvar gång jag ser dem gå så der arm i arm, kommer jag ihåg frökens och tants första sammanträffande! ... Har mamma talat om det för Olivia? — Nej, det har jag inte, svarade moster leende. — Jo, vänta, ska du få höra... som du väl vet, flyttade tant hit när morfar dog, det var om sommarn och vi bodde i en trädgård, som pappa hyrt. Samma vår hade vi flyttat hit i huset, och tant kände ej fröken Drake, men hade visst sett majoren en gång. En eftermiddag, då det skulle bli främmande ute i trädgården, hade mamma på förhand underrättat henne om, hvilka som voro bjudna och äfven nämnt Drakes. Tant brukade sällan vara ute; som hon mest sällskapade med morfar, talade hon för det mesta tyska, men förstod svenska rätt bra. Då gästerna anlände, kommo äfven fröken och majoren gående arm i arm, som de alltid göra, då de äro ute — tant tog för afgjordt, att de voro man och hustru, och vid presentationen uppfattade hon ej heller verkliga förhållandet. Efter kaffet skingrades sällskapet; utom tant stannade endast fröken Drake och en mamsell Westring qvar. Tant frågade då, om någon af dem talade tyska — mamsell Westring gjorde en nekande åtbörd, men fröken Drake svarade, att hon en sommar åtföljt