Dagens Nyheter – 3 april 1873, sida 2

— FCV — Jag kände hur jag rodnade öfver den temligen fadda komplimangen, men löjtnant Nordensson låtsade ej märka det, utan började tala om resan. —Åh, det ska kännas riktigt skönt få komtiia i lugn igen, man blir ordentligt trött af att resa ikvring, så här, som vi gjort — och så många bekantskaper man formerar! —— jog försäkrar, att jag fått åtminstöns ett par dussin farbröder och tanter på den här resan — måtte jag blott kunna ha dem alla i minnet, i händelse vi skulle träffas flera gånger. Jag blef. rätt glad, då min töte-å tete, med löjtnant Nordensson, upphörde, och han och Clara togo afsked; Moster gick tillbaka ut i köket, och i min ensamhet hade jag godt tillfälle att göra mina betraktelser, Clara var lång — jag tror något längre än jag — liknade moster, men hade ljusare hår och ej så böjd näsa som hon; en fin, vacker hy förhöjde dessutom hennes ansigte, som var särdeles lifligt: Jag tror Knappt att hennes man var så lång som hon; de många boskrifningar om hans vackra utseende, som jag hört dels af tant, dels af fröken Drake, voro kanhända något öfverdrifna, men säkerligen var han sjelf ej i okunnighet om, det han hade namn att vara en vacker karl. Helt ofrivilligt gjorde jag jemförelse mellan honom och auditör Egnell, hvilka utföllo till den senares fördel,