Dagens Nyheter – 3 april 1873, sida 2

Löjtnant Nordensson lade genast bort sin cigarr, gick in i förmaket och satte sig bredvid Clara. Bitter du här, Clara lilla, och. underhåller tant, det. gör du rätt i. Han fattade hennes hand och fortfor sedan; nu har väl Clara så mycket att berätta för tant? — Det vill jag ej påstå! — vej, man får tvärtom fråga henne om allting! — Jaså — men hon har väl nöjaktigt basvarat tants frågor? — Så der! — Ja, men tånts frågor äro verkligen ej lätta att besvara — hvad skall jag till exempel säga, då hon frågar, om dina slögtingar gjorde mycken affär af mig? — Då ska du ingenting svara, min vän, men jag kan deremot sanningsenligt försäkra tant, att Clara var den megnet, som drog alla menniskor till sig — öfverallt var hon firad och observerad, och så omtyckt hon var, det kan tant aldrig trol... Gubbarne, den ere efter den andre, togo mig afsides och hviskade till mig: tänk, Victor, din hustru är verkligen ett charmant fruntimmer, de äldre damerna sade: hon är utmärkt väl uppfostrad, det kan man se... — Det var väl aldrig deras allvart... Och hvad svarade du då? frågade tant, i det hon skrattade. — go, så här svarade jag: Utom gin Mor, bar hon handledts af en tant, ett i alla afseens