Dagens Nyheter – 3 april 1873, sida 1

-— 30 — den utmärkt fruntimmer, som förstår att hos en ung flicka bringa i dagen alla goda egenskaper. Vissörligen såg hän mycket skalkaktig ut, då han yttrade den sista meningen, men om tant tog det som skämt vet jag ej, hon fortfor: — Nå, men är du ej rädd, att hon på så sätt blifvit bortskämd ...? — Bortskämd! — det kan jag väl aldrig tro — skuile emellertid så olyckligt vara, kommer jag att utbedja mig tants råd, hvilket ingen högre än jag kan uppskatta, det försäkrar jag — och då blir allt godt igen! — Nej, nu uthärdar jag ej längre i fdenne gemene tåbaksloktX, utropade tant, och derpå steg hon upp, skyndade ut, hållande näsduken för munnen, då hon passerade förbi salsdörren, — Hvad står nu på? frågade moster och såg oroligt bort åt dörren. — Jo, gumman var generad af cigarr-röken, ha, ha, hal! skrattade löjtnant Nordensson; se ej så ledsen ut för det, Clara lilla! — Ja, men nog är det ledsemt att tant ska vara så der besynnerlig! ;.. Jag medger gerna, det jag förr var litet näbbig mot henne, när hon retades med mig, men nu... — Har du ej kommit underfund med, att om-en person med afsigt söker retas med en annan, för att få denne ond, men ser att alla försök misslyckas, blir han slutligen sjelf retad? ... Så var åtminstone förbållandet nu med tant, det påstår jag.