Dagens Nyheter – 1 april 1873, sida 1

derligt att moster, som var ett mycket sensibelt fruntimmer, blef rädd. Hvad som en -: gång varit, och ännu utan skryt sagdt, är en hygglig näsa, var då en stor oformlig klump, och hvad den var öm sedan, det kan ingen tro; kring ögonen var jag dels gul dels blå och på kindbenen hade jag stora skråmor. — Vet moster, vi ha lekt krig, men pojkarne rådde ej på mig utan måste taga till flykten! — Ja, ja, Napoleon, nu ser du hur det går till i krig, och nu lofvar du ju mamma att inte bli militär, eller hur? — Det kan jag ej, mamma; nu har jag lust mera än någonsin! — Nå hur gick det sedan med de andra gossarne, gick ej kapten Berglunds far till skolan och gaf dem en välförtjent skrapa? frågade moster. — Nej; men då han samma eftermiddag gick dit för att höra hur slagsmålet börjat, nekade Johan August och sade, att han kunde svära på, det jag först slagit honom. — Ja men, inföll en af gossarne, de va för att du gjorde en prestasäck af Willes näsduk, du! — En prestsäck — hvad vill det säga? frågade min far förvånad. — Kors, han gjorde så att det ej blef nån potten i en, förstås! — Ja, det gjorde. han, svarades i korus, och alla gossarne bockade sig.