Dagens Nyheter – 1 april 1873, sida 1

-— 00 — Lä ej sjuk, också tvingade han mig att gå iskolan — — men tala för all. del ej om att Sven sagtet för då slå de ihjäl honom, det är säkert. Jag blef riktigt glad öfver hvad jag hörde, och i stället för att lära mina lexor, satt jag och funderade på bästa sättet att möta fienden. Att ha den i bakhåll, visste jag af böcker, jag läst, vore ej bra, hvarför jag inom mig beslöt, att framför ladan, som låg ett litet: stycke från skolhuset, skulle bataljen levereras: — Håll dig i ordning det första vi få lof, så att du kan springa med mig ut! fick jag tillfälle att hviska till Wille. — Ja, men då te de fatt mig, jag kan inte springa så fort som du. — Tycker du att vi skulle bete oss så fegt som att springa undan... nej, visst inte; men vi måste skynda till ladan, så att vi äro der före dem. När klockan ändtligen slog tolf, skyndade jag ut, åtföljd af Wille. Strax derefter kom hela svärmen springande ut, men då de sågo oss stå helt lugna vid ladan, syntes de förvånade och tycktes blifva helt villrådiga. Några måtte visst förlorat all lust att slås, ty de stannade på afstånd, men Johan August och åtta andra kommo emot oss, beväpnade med hvar sin näsduk, eller hvad som skulle föreställa en sådan. MIN FÖRSTA UTFLYKT. d,