Dagens Nyheter – 31 mars 1873, sida 2

SS vy för de andra, hvarför de ej heller tålte honom, och vi hörde ofta huru de sins emellan talade om, att Napoleon och Wille hade medhåll af skolläraren, derföre att de voro herrskapsbarn. Skollärarens hustru brukade om eftermiddagarne titta i dörren och vinka ut mannen — troligen för att dricka kaffe — och vi voro strängeligen förbjudne, att under baus frånvaro lemna våra platser. En eftermiddag, då vi på en stund voro öfverlemnade åt oss sjelfva, ropade en af gossarne till Wille, som sedan han begagnat sin näsduk, helt omeorgsfullt sökte lägga den i samma veck, som förut: — Hör du, Wille, låna mig din lommeduk! — Nej; hvad ska du ha den till? — Tag bara hit den eljest — och så höjde han sin -stora näfve. Wille ver för det mesta klädd i en rödrutig blus och en bred, hvit remsa omkring halsen. Hans mor uppmanade honom ständigt att akta sina kläder och i det fallet var han ganska lydig. — Hör har du den, men akta den, annars får jag bannor af mamma. Jag kunde ej förstå hvarför Johan August under tiden betraktade mig och skrattade så försmädligt, men fick snart nog veta det. Han vecklade upp näsduken, lade den först midt itu och höll ena armen längs efter öppningen på sidan, sedan trädde han den andra :