Dagens Nyheter – 31 mars 1873, sida 2

VW or kars, fattig pojke, nykomling till på köpet — hater det, att jag skämmer bort honom — jag undrar just hvad du skulle säga om du hade hört, huru jag ibland, då vi voro på tu man hand, tvålade till honom, Tiden förflöt under ett muntert samtal — medgifvas måste, att kapten Berglund var den, som egentligen förde ordet. Herrarne drucko punsch; vi fruntimmer åto bigaråer och jordgubbar. Kapten Berglund hade just omtalat ett af de många missöden han i sin ungdom varit utsatt för, då han en längre tid varit ingvarterad hos en patron Bagge. Moster var mycket road af hans berättelser och bad om flera. — Till er tjenst, min nådiga — hvad skall det vara? — böndhistorier, tjufbistorier — eller kanske att det skall vara presthistorier? . . . Visserligen var min far prest, men inte generar jag mig för det att berätta presthistorier, som alla naturligtvis gå ut på att visa presternas allmmänt kända sparsamhet . . : Men måntro — har inte det der gamla ordspråket, att presetsicken är utan botten, från första stund varit yttradt just af en prest och sedan blifvit förvrängdt och orätt öttydt?.:. Visserligen satt min far i tretton år vid ett ingalunda magert pastorat, men nog var det tomt i säcken när han dog, det vet jag — troligen hade allt som kommit derin, straxt fallit ur. Det är en riktig Guds nåd med de välsignade nådåren, hvad skulle det eljest blifvit af min