Dagens Nyheter – 31 mars 1873, sida 1

-— OV — mor och syster?... Efter vi tala om prestsäck, så får jag lof att berätta hvad som en gång hände migi min barndom. Jag var omkring tio år gammal, min fatvar ännu komminister, och som han ansåg mig vara för ung, att skickas till staden i skola, läste han sjelf med mig, så ofta hans tid medgaf det. Lusten att bli militär vaknade tidigt hos mig, och så ofta jag kunde komma öfver böcker, som afhandlade krig eller fältslag, ju blodigare och höemskare, desto bättre, var jag riktigt bolåten. Det blir-ej aff,; menade pappa hvar gång jag talade om att jag skulle bli officer; min far och farfar voro prester, och det vore väl underligt, om inte den ende son jag har, skulle följa mina fotspår — en annan sak hade det varit, om du haft bröder, min gosse! Min :mor gret så bittert, vid minsta häntydning på min håg för krigareyrket och sade, att hon skulle dö nöjd, hade hon blott hört mig på predikstolen :: . Kalla en pojke Napoleon, och sönvilja ha honom till prost — det är ju för galet! eller hur, mitt herrskap? . En gammal oladdad bössa och em dito pistol hängde; jag vet ej af hvad orsak, inne i min fars skrifrum. :-Hvarje gång jag var derinne, kände jag ett oemotståndligt begär att få försöka dem, En eftermiddag, då jag såg min far gå ut på gärdet med en spekulant på ett ar dragare han hade till salu, beslöt jag, Mtorsom han lemnat nyckeln qvar i dörren; atb-pässa på tillfället. Men olyckan ville att