Dagens Nyheter – 31 mars 1873, sida 1

MR handen tvärs igenom. Hör, pojkar, kan ni säja hva detta ä likt?4 frågade han. Dåingen kunde gissa det sade han: ah, ni ä ena dummingar allihop, ser ni inte att det ä en prestasäck?4 De flesta af gossarne började skratta och se på mig, men det dröjde ej länge, förrän jag räckte mig tvärs öfver bordet och med min näsduk, på hvilken jag hade gjort en dugtig knut, tilldelade Johan August ett elag i ansigtet, under det jag ropade: der har du för prestsäck! Han rusade upp för att taga revanche, men då hördes skollärarens steg och vi sutto stilla på våra platser, ifrigt läsande när han kom in. Då vi efter skolans slut skulla bege osa af hem, såg jag, att Johan August vinkade ett par andra gossar till sig och höll rådplägning med dem, låtsande ej märka mig och Wille, som stodo på afstånd, undrande hvad som skulle bli utaf. Tidigt följande morgon kom Wille hem, för att säga mig till, han vågade ej gå ensam, ty en af skölgossarne, hvars mor efta brukade borga hos Willes far, hade talat om, att det skulle bli slagsmål, att alla gossarne skulle taga näsdukar med sig, slå knutar på dem och efter skolans slut angripa Wille och mig — Vet du, Napoleon, jag är så rysligt rädd; jag ville göra mig sjuk men sä kom pappa och fick se, att jag åt en stor pannkaka och då menade han, det den som hade en sådan strykande appetit vore säkerligen