Dagens Nyheter – 29 mars 1873, sida 2

frank. Budgeten visar således ett öfverskott för år 1874 af 3,000,000 frank. På ett af nationalförsamlingens venster nyligen hållet sammanträde beslöts att man skulle motsätta sig Vendömekolonnens uppresande nu genast och i alla händelser fordra, att icke en staty af Napoleon I, utan af en fransk soldat måtte ställas öfverst på kolonnen. Inom nationalförsamlingens högra center har ett förslag väckts att förlänga Thiers presidenttid till tio år. Enligt underrättelser från Wien, lärer under den förestående verldsexpositionen en kongress derstädes skola samlas, för att behandla frågor rörande patentväsendet. Första id6a härtill tillskrifves presidenten Grant. Kongressen skall sammanträda den 4 aug. och bestå af fabriksidkare, vetenskapsmän, nationalekonomer samt skickliga arbetare. Hvarje regering eger att låta sig representeras af ett särskildt ombud och bör, om hon detta önskar, anmäla sig till deltagande i kongressen före utgången af instundande juni månad. Generaldirektören baron Schwarzsenborn skall öppna kongressen, hvars ledamöter sedan ega att bland sig utse en ordförande. I Spanien råder för närvarande en sådan förbistring, att det är omöjligt att bilda sig någon tydlig föreställning om det verkliga tillståndet. De spanska tidningarne innehålla nästan uteslutande tendentiösa framställningar af händelserna, och telegrammen från Madrid äro jemväl som oftast affattade i afsigt att bearbeta den allmänna meningen i en viss riktning. Emellertid framgår af de olika berättelserna att det republikanska partiet, i hvars händer makten för tillfället befinner sig, åtnjuter endast ringa stöd af de högre samhällsklasserna, samt att den öfvervägande delen af den öfriga befolkningen skulle prisa sig lycklig, om en vacker dag någon energisk general uppträdde såsom diktator och antingen sjelf ryckte till sig konungamakten eller satte don Carlos eller don Alfonso på tronen. Regeringen vägrar anförtro öfverbefälet öfver de mot carlisterna opererande trupperna åt bepröfvade generaler, emedan hon fruktar för ett pronuncismento af hvarje härförare, som återvänder hem med en hängifven väl disciplinerad armå, efter att ha besegrat carlisterna. Under det att sålunda den republikanska styrelsen i Madrid med feberaktig ifver afoch tillsätter nya generaler, upplöses disciplinen inom armån allt mer -och: mer, och carlisterna fortfara att göra störa framsteg i de nordliga provinsörna, trots de officiella berättelserna om ett motsatt förhållande. Såsom ett exempel på hvilken förvirring herrskar i afseende på de telegrafiska meddelandena från norra Spanien, anför tidningen Libert6 att hon gjort sig mycket omak för att få tillförlitliga underrättelser om den såsom blodtörstig bandit skildrade presten Santa Creuz, men att körrespondenternas berättelser äro hvarsmdra till den grad motsögande, att man icke vet hvad man skall tro om denne fruktade carlistehef. En korrespondent omtalar att han ätit en splendid frukost med Santa Creuz, och att denne är en lång, mager man med krigiskt utseende, som kommenderar ett band af 950 carlister. En annan korrespondent berättar att han superat med Santa Creuz; måltiden var myeket tarflig; dem bestod af olja och hvitlök, och presten var en liten tjock manX, som hade befäl öfver en skara af endast 150 ran. Fn tredje medavizre påstår, att alla do gryimhetor som tillskrifvss parta Creuz äro uppdiktade af hans flender, och att naz ej är anförare för något insurgentband, utan helt enkelt don Carlos allmoseutdelare. 1 södra delen af landet, der man är fri från carlisternä, tådet i stället en annan anarki. I provinsen Badajoz ka skett nya förfärliga attentat på personer och egendom, till hvilka socialisterna äro upphofsmän. I Barcelona tyckes upplösningen af disciplinen bland trupperna ba nått sin höjdpunkt, hvårför general Nouvilas skall ha beslutat att afsätta Contreror och sjelf öfvertaga befälet. I fabriksstaden Reus ha arbetarne anordnat ett stort tåg med två dvinnor, Maria Perello och Josefa Sado, i spetsen. Tåget begaf sig till borgmästaren, som måste lofva att insända en afsökan till republikens president om arbete och betalniog för dem, hvilka intet hafya4. Medborgsrinnörna, hvilka aäförde tåget och upphetsade männen med eldiga tal, läto det likväl icke stanna härvid. De fordrade, att äfven qvinnorua skulle väpnas. Hvad den olycklige borgmästaren svarade härtill, är ej bekant. I Madrid råder visserligen ännu lugn, men all handel och oftzeättning ligga nere. På två, tre teatrar spelas för tomma bänkar, och om sällekapslif och förströelser kan det ej vara tal. Utvandringen har emellertid