Dagens Nyheter – 29 mars 1873, sida 2

NR Bäcken.) Lilla bäck, ur klippan sprungen, Porlande inunder Jjungen, Nyfödd, ren och klär! Fram du dansar, lekfull, yster, öfver tufvan, som dig lyster: Ingen rast du har. Född af himlen, föll den neder Uppå klippan, der den breder Sina vågor ut; Störtar frigjord ned för branten, Kysser blommorna vid kanten ömt och utan slut. Då den växer, ökas, rullar öfver fält ocH mellan kullar Hejdlöst mot sitt mål; Kraften ökas, vågen svallar Häftigt emot ängens vallar; Intet tväng den tål. Dock så småningom den flyter Mera lugn, och tiden bryter Trotsigt öfvermod. Nu dess vågor spegelklara öfver djupet stilla fara Af den mörka flod. Se, hur lugn och stolt den glider Genom dalen, der den sprider Nytta i sitt fall! fjarpons hjul dess styrka Jänar, en i sågens rännor dånar, Mäktig i sitt svall. Båten, utaf vågen tagen, Föres, utaf böljan dragen, Ned mot hafvets rand. Floden ock sin hvila finner, Då den ned till hafvet hinner, Tröttad efter hand. Målet för sitt lopp den hunnit, Ro och hvila har den funnit Efter tröttsam färd Och till sist den upplöst ilar Till sitt Ursprung och sig hvilar I en annan verld. Så ock menskan uppå färden Genom lifvet, genora verlden Skyndar, bäcken lik, Sorgfri uti ungdomsvåren, Följer lyckan uti spåren, Uppå glädje rik. Verldens sorger och bekymmer Snart dock lifvets solljus skymmer, Allvar makten får. . OCh vi sträfva, verka, lidg, Emot ondskans makter strida, Tills oss döden när. Målet för sitt lopp man hunnit, Ro och hvila har man funnit Efter tröttsan. färd; a Och till slut man frigjord ilar Till sitt Iebrung och sig hvilar I en annan verld. ) Red. af D. N. (icke af författaren) meddes ladt.ungdomsförsö! SR OR ÄR