marn, men jag tänker Victor är ej heller den som skyndar på och gör visiterna korta. Auditör Egnell helsade ofta på, ibland hade han Arvid med sig. Förra lördagen kom har upp och bjöd oss till middag hos sig på söndagen, då det var Arvids tredje födelsedag. Oaktadt det vackraste väder åkte vi, ty tant orkade ej gå särdeles längt, till auditör Egnells bostad, som var belägen ett stycke bort. Boningshuset var särdeles täckt och omgifvet af en liten trädgård. Hen kom sjelf ut för att hjelpa oss ur vagnen. Arvid skrek och stampade af glädje, då han slutligen såg mig stiga ur. Vi gingo in i förstugan, der vi lade af våra sjalar och hattar, samt kommo sedan in i ett stort, ljust rum, der middagsbordet stod dukadt. På ena sidan af detta rum var förmaket och auditör Egnells skrifrum, på den andra sängkammare, kök m.m. Som det var en ovanligt vacker dag, begåfvo vi oss, sedan vi ätit middag, ut i trädgården för att dricka kaffe, derefter gingo moster och tant in i lusthuset för att läsa. Auditör Egnell sökte göra det så beqvämt som möjligt för dem, innan han gick ut för att röka; det oaktadt sågo de så sömniga ut der de sutto med hvar sin tidning i handen, att jag beslöt gå ut i trädgården. Jag slog mig ned under ett lummigt körsbärsträd. Auditör Egnell kom i detsamma ut från en i närheten varande berså; han frågade om jag tyckte om blommor och visade mig omkring öfverallt i trädgården.