Dagens Nyheter – 28 mars 1873, sida 1

MV — Ja, jag kände igen Egnells röst; men hvarför skrek Arvid så? — Han var rädd och blyg — vänta litet, mosters mössband har kommit under mössan, jag skall sätta det till rätta. Hon var mycket orolig innan hon kom ut, det märkte jag ganska väl. — Goddag, kära Egnell! — Goddag! mamma mår väl, hoppas jag? sade han och kysste mosters hand. — Du kommer så oväntadt — jag väntade bref från dig — hvarför har du ej skrifvit? — Nej, jag trodde ej att jag skulle kunna komma förrän i nästa vecka; men i förrgår ändrade jag min resplan och kommer sjelf i stället för bref. s — När kom du? — I går afton straxt efter elfva, men hvad säger väl mamma om stora, långa pojken här, som inte kände igen mig, utan bara skrek och lipade då jag kom? — Ja, vet du, du får ursäkta mig, men det var nära wuog att jag ej heller gjort det; du har blifvit så solbränd, och så har du ju lagt dig till skägg! — Skägg, ja! Ack, säkert var det för skägget han blef rädd! Auditör Egnell dröjde qvar och drack kaffe; sedan kom han igen till middagen. — Gud vare lof! Egnell såg så frisk och glad ut nu; innan han for ut till mötet, var MIN FÖRSTA UTFLYKT. CO