Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 1

—-—-— AV uppmärksamhet, som kön såde, och låtsade om intet, utan kom öm äftonen helt glad och belåten ut i förmaket. — Du kan gerna glänta på dörren och fråga om hon vill dricka kaffe ännu; låtså om ingenting, det är det bästa. Jag knackade helt tyst på dörren, men då intet svar följde, vågade jag vrida om nyckeln och titta in — — der satt hon, beqvämt tillbakalutad i sin länstol och sof ganska godt; bredvid henne på golfvet låg en uppslagen bok, och Bulwer, denne enligt tants förmenande förnämste af alla skriftställare, hade ej en gång förmått hålla henne vaken. Hans porträtt, något kärrikeradt, som satt främst i boken, hade i fallet kommit upp, och den missnöjda min det hade liksom utvisade att författaren ej var belåten med den förnedrande platsen. Jag drog tyst igen dörren efter mig och berättade för moster hvad jeg sett, och vi skrattade ganska-gödt åt tants besynnerliga id6er. Om aftonen var: Hon idel:solsken. Den lilla luren häde säkert:förjagat allt oväder. Med den trovärdigaste min i verlden berättade hon att hon med läsning tillbragt en särdeles njutningsrik stund. Då mosters och mina ögon i detsamma möttes, logo vi båda ofrivilligt. — Jag tänker fara ut klockan sex — har du lust att följa med, Olivia? — Ja, om tant så vill, följa både Arvid och jag med. Under färden var hon så glad och vänlig,