Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 1

Monk een jag skulle gåi en bod åt tant, såmt frågade om jag fick taga Arvid med mig. Då jag framförde beställningen, drog fru Z. på munnen, sade att hon ej hade flera sådsna blommor som de, hvilka sutto i fru Klingetjernas hårklädsel, men trodde att pensbor — Ovanligt vackra af sammet, som hon visade och bad: mig tsga hem till påseende — skulle passa fröken Adlers lika brs, om inte bättre. När jag kom hem med der, ville tant ej ge på dem en gång, utan slävgde döm helt hastigt åt sidan, monande att om fru Z: ej hade sådana blommor hon tyckte om, ville hon ej ha någon hårklädsel. — Vid middagsbordet var hon mycket onådig, sköt undan: tallriken och påstod att blomkålen var så söt, att hon ej kunde äta den, steg derefter upp och gick in i sitt rum. — Jag förstår inte hvad som fattas tant i dag; men högonting måste vara i olag! Hvad skulle du köpa åt henie? Kanske var det något hon ej var belåten med? Jag: kände hur jag rodnade, men då moster väntade på svar, måste jag slutligen säga sanningen. d — Ja, se der hå vi det! Hon talade om för mig i dag morgse att Kon ämnade beställa en gådan bårprydnäd som fru Klingstjernas, och då jeg vågade en invändning, att rosor voro för ungdomliga för henne och att peng6er eller dylikt fkulle bättre anstå henne, blef bon stött. MIN FÖRSTA UTFLYKT, 6.