episod mera än den kan tyckas förtjena, emedan den är, enligt vår åsigt, i flera afseenden betecknande.) Hr Färnlund (skräddarmästare), som till en början berättade sin lefnadshistoria, sade sig ha gjort den erfarenheten under sin vistelse utomlands att svenska arbetsklassen är mycket bättre, än man tycks vilja erkänna, att den står långt öfver t. ex. Englands. Sedan hans ungdom har den gjort stora framsteg och den förbättringen är i väsentlig mån att tillskrifva litteraturen och hågen för densamma. Ogillade på det högsta den förordning som föreskref stora och präktiga krogar; hvad den jorde, icke förminskade den superiet. Ville att ela bränvinsskatten skulle läggas på tillverkaren, men att försäljningen skulle vara fri. Derigenom tvingades krögaren att laga bättre mat. Framhöll slutligen önskvärdheten af att de qvinliga arbe. tarnesg, tjensteflickornas, ställning blefve förbättrad, ty för närvårande vore den mycket sämre än de manliga arbetarnes. Tjensteflickans arbetstid (nu ofta från 6 f. m. till 11 å 12 e. m) behöfde förkortas och tillfälle borde. beredas henne att mera, än nu är förhållandet, genom åhörandet af före: drag m. m. dylikt, få utveckla sig till det hon i de festa fall blir och bör bli: en arbetares maka, en arbetares mor. . Härefter upplöste ordföranden mötet, i det han tackade den sista talaren, som gjort rättvisa åt Sveriges arbetare, och mötet i sin helhet, som bevisat sanningen af hr Färnlunds erkännande genom den ordning, det lugn det iakttagit.