Dagens Nyheter – 26 mars 1873, sida 5

Dödsfall. Från Kristiania skrifves Öfverhoöfmästarinnan hos enkedrottningen fru Fanny Lövenskiold, född baronessa Seckendorff, enka efter öfverstekammarherren E. Lövenskiold, bar aflidit i Minchen, der hon under senaste tiden vistats. — Onsdegen d. 12 mars afled och lördagen a. 22 nedsänktes i sitt sista hvilorum i Norrbärkes församlings kyrkogård i Vesterbergslagen förre postmästaren Carl Wassberg, efter ett verksamt lif af något öfver 81 år. Den gamle medborgareveteranen tillförordnades som postmästare i Smedjebacken redan år 1819 och erböll genom förord och på begäran af ortens mest framstående män kunglig fullmakt som ordinarie på samma plats år 1825, hvilken befattning han sedermera med nit och punktlighet skötte i 32 år, då han begärde och erhöll afsked. — Såsom något öget må anmärkas, att vid samma postlucka, der den gamle suttit i så många år, lugn och nöjd vid sitt trägna arbete, skulle han på sina pista dagar bli vittne till så många omstörtningar och så många bekymmer, i det ej mindre än två af hans efterträdare gått ur tiden såsom sjelfmördare; den -eae hängde sig remligen år 1868 och den andre sköt sig 1870. — Såsom kommunalman, efter den tidens fordringar, förtjenar han dessutom godt vitsord, ty numera torde väl ingen kunna hålla ut så länge som han; i öfver 40 år lågo Norrbärkes församlings kommunsla affärer i hans hand, under hvilken tid många fattiga medmenniskor kade i den välvillige sockenskrifvaren sitt stöl. Fader till :16 barr, livaraf två döttrar i ett senare gifte egnat hans sista lefnad den mest kärleksfulla omsorg, öfverlefdes han ej af flera än ätta cch efterlemnar dessutom en sörjande enka. -Hang nit och noggrannhet eåsom tjensteman samt den. öppna och redliga vänskap, i hvarmed ban städse bemötte alla som kommo i beröring med horom, och den godmoöiga humor, hvsraf gubben ända in i sista stunden var i besittning, skaffade-honom städse nya vänner, och inom den talrika vänkrets, som :nu står vid hans graf, skall kan utan tvif:vel sent glömmag, och länge skola de jagthistorier, hvarpå han -egde stor rikedom, samt de -många roliga infall, hvarmed han ofta kryddade ett samtal, bibebålla hans : minne inom denna vänkrets. L Degens Nyheter berättade efter honom för ött psr år seden några putslustiga tilldragelcer från Carl den 14:de Johans besök i Smedjebacken år 1819, och vi vilja :afsluta vår nekrolog öfver den gamle hedersmanpen med:-att äfven derna gång låta honom sjelf tala om ett. litet äfventyr. En björnhistoria. Uti Grangärdes socken i Vesterbergslagen fanns fordom en stångjernssmedja, kallad :Grängeskogs smedjs, emedan den var belägen i skogen vid ett vattendreg. Den bsgagnades blott vårtiden, då tillräckligt vatten fanns, men stod under sommaren obegagnad. Boskapen från byarne i grannskapet betade deromkrivg och hade för vana att ingå i smedjan; hvars port öppnades inåt, men igenföll sedan ef sig sjelf. En dag infann sig en björn och eftersatte en ko, som i förekräckelsen tog sin tillflykt till smedjan med nalle så tätt efter sig, att äfven ban inkom. Förlluffad att se sig innestängd, sedan porten igenfallit, förgäter björnen att anfalla kon och börjar i stället sö Big om huru kan skall komma ut igen. Under dessa funderingar märker han en dagöppning under taket och vill på stången, som der utgick till pådreagsverken, klättra ut; men nu händer sig ej bättre än att nalle med sin tyngd: drar upp vattenluckan och som vatten samlat sig i dammen, sättes bju. let i gång och stångjernsbammaren börjar smida för full SräckgångX. Missbelåten med denna musik, söker björnen att hejda hammaren och få den att hålla sig stilla, men får under arbetet dermed tassarre som oftast mellan hammaren och siädet och på detta sätt: det ena nypet efter det anåra. Ursiznig deröfver, anstränger han sig ännu mera, men med samma påföljd och blir slutligen så bultad, att hans tassar blifva obrukbara, och drypande af blod måste hen öfverge arbetet: Folket i närmaste by, dit hammarslagen hörts, infinner sig för att efterse hvad. som är å förde, och fåe der ge nalle, com slickar de blodiga ramarne, och kön, som förskräckt inkrupit i eit hörn afsmedjan. Medtagen som björnen var, blef det ej svårt att gifva honom sin bane. — SÄ Upsala univereitet, Medicino licentiatexamen är aflagd af J. A. Malmgren, göteb..