Dagens Nyheter – 26 mars 1873, sida 1

oo SV kulorna, som med ett mellanrum af några alnar ligga på staketet till en stor trädgård vi passera. Ibland följer fröken Drake med, ty tant tycker ej om att fara ut alldeles ensam. En afton ha vi varit hos postmästarens — ag för min del hade ovanligt tråkigt. Majoren måtte inte ha mycket att säga utom sjelfva postkontoret — jag kan aldrig tro att frökens förföljelser sträcka sig ända dit — ty hvarje gång ban öppnar sin mun för att tala, tar systern ordet af honom eller också hjelper hon honom helt ädelmodigt, men obehöfligt, då hans minne, hvad dagar och tid beträffar, sviker honom, ty några andra misstag låter majoren sig ej komma till last. Under aftonens lopp, då fröken och majoren kommo i eft litet gräl, kunde jag ej afhålla mig från skratt och jag märkte att mosters skrattmuskler äfven sattes på hårdt prof. Majorex. omtalade nemligen huru hårdt förkyld han blifvit och sade att orsaken varit, att han en afton gått ut för att spatsera; som det var varmt hade han blifvit svettig. När han sedan var på hemvägen, hade han träffat en bekant, som gjort honom sällskap till. porten, och der hade de stått och pratat nära en halftimme. a — Nu tar du till, bror Patrik, det var visst ej en balftimme — nej — mera än en qvart kunde det ej vara — jag satt i förmaksfönstret när du kom, och hann ej mora än springa