Dagens Nyheter – 26 mars 1873, sida 1

sofva ändå tills hon började kläda af honom. Jag vet ej om utfärden bekommit tant illa, eller om hon blifvit förargad öfver något, nog af — på måndagen var hon vid ett miserabelt lynne. På förmiddagen ringde hon och önskade tala vid mig. — Min söta flicka, ville du varå god och gå till fru Z. och beställa mig en precis likadan hårklädsel som den fru Klingstjerna hade igår — du såg väl henne och gaf akt på hennes hårklädsel — stålagraffen passade särdeles väl tillsammans med de mörka rosorna, tyckte du inte det! — Fru Klingstjerna, var det den der långa damen, hvars man var något liten och fet? — Ja, det var just hon — hon klär sig alltid eå smakfullt ooh för sig mycket väl. Jag uhdrade ändå om vi menade samma person, ty det långa, ståtliga fruntimmer jag trodde vara fru Klingstjerna, kunde ej vara fyrtio år, och tant, som närmade sig 70, ämnade ha en lika ungdomlig hårprydnad — det var ju omöjligt! Sedan jag klädt mig, gick jag ännu en gång in till henne för att få mera visshet. — Du behöfver ej nämna hyart du skall gå, utan om någon frågar, så säg att du skall köpa ett par handskar åt mig — det kan du också verkligen göra på samma gång. Moster satt och skref; då jag gick förbi hennes rum, tittade jag i dörren och sade att