Dagens Nyheter – 24 mars 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Landsförvista hundar. Ionkorrespondens från Konstantinopel berättas, ätt den ovanliga och oroande förökningen af gathuns darne förmått guvernören i Gallipoli till att rätt och slätt desluta sig för att föra hela sällskapet i landsflykt till halfön Lampsacus, Under öfverfarten, som skedde pr båt, visade de deporterade starka tecken ull oro, och då de fingo kusten af Lampsacus i sigte, störtade flere af dem sig i vattnet och nådde simmande den asiatiska kusten. De öfriga landsattes kort derpå. De deporterade, 2,000 till antalet. lupo, gripne af vansinne vid anblicken af det främmande landet, under ett förfärligt tjut och skall upp mellan bergen. Drifne af svält, styrde de derpå kosan till staden Lampsacus. Men der varande hundar satte sig häftigt till motstånd mot den inträngande horden, af frukkan för att sjelfva blifva beröfvade: sitt uppe hälle. Striden varade under ett förfärligt tjut i öfver fyra timmar. De infödda fyrfolingarne vunpo emellertid seger och slogo sina motståndare på flykten. Påföljande dag slöts omellertid fred mellan de fiendtliga hörarne och gallipolitanerna ryckte in på Lampsacus zator. Men nu gömde stadens invånarsa un illa lifsmedel och hundarno tvingades af svält ill att hemsöka vingårdarne, hvilkas drufvor olefvo deras byte. Derifrån fördrefvos de med agg och slag. De turkiska hundarpe äro för sfrigt af en mycket godmodig och mennisko vänlig ras. Den sanne muselmannen hyser tor kärlek till hundar, liksom öfver hufvud aget till alla djur. Mången har utanför sin lörr en liten stencistern med vatton åt hunlarne, och muselmannen har alltid bröd på ig för att utdela åt honom mötande hundar, Fill gengäld pevaka dessa natt och dag hans hus.