Dagens Nyheter – 24 mars 1873, sida 2

UvLSaLdILa BVIA Uyle Till öfriga skäl för smalspårigheten kom äfven det, att norska banan, som möter vid riksgränsen, är smalspårig och att tvärbanan till Sundsvall och genom Jemtland äfven skall byggas efter den billigare metoden. fven mot den framlagda kalkylen gjorde talaren några anmärkningar, emedan den botydligt understeg do beräkningar, som i liknande fall förut blifvit gjorda. Hrr Gumcelius, Jöns Pehrsson, Danielsson och Anders Johansson förfäktade hr Keys åsigter. Utskottets hemställan understöddes af hir Hjelm, P. Staaff, P. Olsson, Liss Olof Lars son, von Ncehoultz, Hans Larsson, Åstrand, Berggren, Per Nilsson i Espö, Heggström, Casparsson, Dickson, Kje.lman, Hägermark, Per Nilsson från Norrb. län, statsrådet Bergström, C. A. Larsson, Nils Larson i Tullus och J. EP. Johansson, Vidare hade utskottet försvarare i hrr v, Schultzenheim, J. Rundbäck och Treffenberg, hvilka dock ville att äfven tvärbanan till norska gränsen borde byggas bredspårig, så att norska fiskvaror utan omlastning kunde forslas till mellersta och södra delarne afriket, Hr Ola Andersson ville ock hafva en liten ändring i utskottets förslag till beslut, hvilken dock sedan under diskussionen förföll. Samtliga dessa talare framhöllo att de produkter, som hufvudsakligen komma att uppebålla trafiken på Norrlandsbananr, nemligen träkol och öfriga skogsprodukter, icko tåla vid omkostnaderna af omlastning. Hvad träkolen beträffar, så stanna de icke norr om Storvik, utan gå söder derom till bergslagen. Hr Hielm, som gjorde denna anmärkning, framhöll äfven att ett par andra Norrlandsartiklar, träolja och tjära, väl kunna tåla vid jernvägsfrakten direkt till sydligaro afskeppningsorter, såsom Siockholm eller Göteborg, men att de icke kunna bära de ökade omkostnader, som en omlastning medför. Det medgafs att en tyngre öfverbyggnad nog kunde komma i fråga, men detta ej förr än trafiken påkallade on sådan. Hr Key hade uppläst på förmiddagen ett telegram från verkställande direktören i Sundsvall —Torpshammarsbanan,i hvilket denne uttalade sina sympatier för smalspårigheten. Detta hade gifvit hr P, Staaff anledning att formulera ett vederhäftighetsbetyg för nämde verkställande direktör, hvilken ban uppgaf heta Axell, som byss var utgåugen från Upsala, der han förvärfvat sig goda botaniska insigter, och derefter slagit sig ned som träbandlare i Sundsvall — af hvilka alla omständigheter hr Staaf drog slutsatsen, att hr Axells omdöme i jernvägssakor icke var något att fista sig vid, Detta uppträdande ådrog visserligen hr Staaff tillröttavisningar af hrr Gumaelius och Key, men han fick på aftoned bjelp af Sundsvalls representant hr Berggren, som under tiden törskaffat sig ett tolegram från en leda mot i styrelsen för nämde jernväg och hvari uttalades den försäkran att hr Axell möjligen byser törkärlek för smalspårigheten, men att alla norrländiogar i allmänhet och alla Sunds vallsbor i synnerhet äro så brodspåriga som möjligt. — Enär Oscarshamnsbanan blifvit anförd såsom exempel på faran af att hafva lätt öfverbyggnad, upplyste statsrådet Bergström att dennä bana blitvit så slarfvigt byggd, att det redan varit fråga om atttörbjuda dess trafikerande. Hr Carl Ifvarsson hade i en reservation föreslagit att ehdast 200,000 rår nu skulle anvisas till bekostande af undersökningar och att att intet definitivt beslut måtte fattas angående : Norrlandsbanans spårvidd eller an läggning. Under debatten yrkade han, änder stödd af hrr. Lyttkens, C. A. Jönsson och Jonas Jonasson, bifall härtill. Hr Dickson betecknade detta förslag såsom en dödsstöt åt norrlänningarnas jernvägsförhoppninogar och ett rundligt anslag till begtafningskostnadör. Vid den långa diskussionens slut visade det sig att allt tal om sparsamhet varit törspildt — nu gom alltid när det varit fråga omjernvägöbyggnader — ty, gedan.hr Keys förslag mod 105 röster mot ö3, hvilka ubderstödt hr Carl Ifvarssons åsigt, blifvit antaget till kontraproposition, segrade i hufvudvoteringen utskottets här ofvan intagna framställning med den: betydande öfvervigten af 102 röster mot 58, Mot detta beslut anihäldes reservation at hr Ola Månsson, Karlsborgs-jernvägen. K. m:t hade hemställt, att riksdagen måtte besluta, att en stambana af 4.5; fots spårvidd och i öfrigt samma trafikförmåga, sdm dö ani dra stambanorna, skall, i nufvadsaklig öfveronsstämmelso med derför uppgjord plan jemte tillhörande omarbetade kostnadsförslag, anläg gas från Sköfdo station å vestra stambanan till Karlsborgs fästning, samt att för ändamålot å eätra stoi för år 1874 måtte uppföras ett anslag af 50,000 rår. Statsutskottet hade förklarat, att det vissorligen ingalunda förbisett vigten deraf, att Karlsborgs fästning genom jernväg psättes i förbindelse med vostra stambanan, men sofa likväl arbetena å östra stambanan icke äro beräknade att afslutas förr än under år 1875 samt det icke torde vara fallt ändamålsenligt att, förrän sistoämda stambana hunnit fullbordas, i mellersta delen af riket för statens räkning påbörja en ny jornvägsanläggning, helst derstädes för närvarande jemväl pågå icke obetydliga enskilda jernvägsarbeten, hvilka icke under de närmasta åren torde binna afs slutas, hade utskottet, som vore af den åsigt, att staten icke bör samtidigt på alltför mån!