Dagens Nyheter – 24 mars 1873, sida 1

han ingen fiendskap kunde se dem vara emellan. Deribland hafver ock synts en hvitblå fana, som har allenast en gång blifvit omsvängd och sedan stått stilla. Vid pass ett musköt-skott ifrån den stora skeppsflottan syntes två andra skepp utan segel, dock sakta gångandes likasom en lof omkring de andra skeppen; och efter en half tjerdedels timmes förlopp begynte då omsider de tvänne skeppen drifva bort, hvaruppå uti ordning den stora flottan följde efter och efterst en stor hop krigsfolk, kvilka tillika med skeppen försvunno, när de ock kommo till förbemälte skog. Samma dag om morgonen något tidigare körde Peder Mattssons drängar i Nyckelböln i Rasho socken till skogs uti Rasbo-Kil efter timmer och blefvo med detsamma varse emellan Rasbo-Kils kyrka och Åhrbygård ett mäkta stort slott med sköna rundlar omkring, blåaktigt, och har sett mycket väl ut. Dock kunde de intet folk skönja. Bemiälte slott kunde de se så länge de stadigt vände sina ögon till, men straxt de en gång sågo bort och vände sig åter till att se det, var det försvunnet. På samma dag, nemligen den 24 Mars klockan 7 om morgonen, då rätt klart solsken var, fick Peder Tornsson i Klyfvinge på samma äng se en tjock dimma uppstiga, utur hvilken först framkom folk med en stor spetsgård och sedan allt mer och mer krigsfolk med svarta och blå kläder samt fullt gevär och fanor, gula, hvita, blå och svarta. Deribland-syntes ock en stor hop skepp med flaggor af samma slag och färg som fanorna. Detta allt stod mäkta tjockt ihop, att der var så svart som en tjock skog. Sedan han nu öfver en half timme bade sett derpå, gick han omsider hem. Dock vände han sig om en gång på vägen att se om de stodo der qvar, och befans allt der ändå stilla ståndandes som före. Sedan såg han intet mer derefter. De tvenne påföljande dagarne sågs ungefär samma syn. Ransakning hölls härom och tilldragelsens sannfärdighet fins intygad af presterna i församlingen samt flera tolfmän och andra personer. 1843: afled i Köpenhamn den berömde danska bildhuggaren Albert Thorvaldsen, 73a år gammal. Tisdagen den 25 mars 1873. Solen går upp kl. 5,50; ned kl. 6,24. Dagens längd 12 t. 34 m, Marie bebådelse dag. Märkliga händelser den 25 mars: 1623: inrättades Vesterås gymnasium. 1644: Särnaborna döpta af Daniel Buschovius. Derom berättar Fryxell följande: Under kriget med Danmark ålades dingen i Falun att mana dalkarlarna till ett infall i Norge: de skulle dermed på en gång trygga sig sjelfva och visa sig hafva ärft förfädernas mod och fosterlandskärlek. Landshöfdingen for uppåt Mora, och efter öfverläggning med prosten öfver Öster-Dalarna beslöts att angripa öfversta ändan af samma landskap, bestående af Särna, Idre och Hede bygdelag, hvilka, ehuru de au lydde under Danmark, likväl genom sitt läge voro mera passande för en förening med Dalarna och med Sverige. Allmogen sammankallades till Mora; den var icke ovillig, men tyckte ej om någon af de anförare, som landshöfdingen föreslog. Han frågade slutligen hvilken de sjelfva önskade. Dalkarlarne svarade och ropade: Få vi vårom Daniel, så farom vi gladom åstad! Denne man var Daniel Buschovius, då varande kaplan uti Älfdalen. Hans slägt var i landet af gammalt känd och högaktad. Farfadern var den förste lutherske kyrkoherde i Mora, af Gustaf Wasa tillsatt och honom under de många Dalupproren trogen. Fadern var kyrkoherde uti Alfdalen och hade ikonuovg Gustaf Adolfs tid genom fintlighet och mod lyckats att qvifva ett då bland dalkarlarne anstiftadt uppror. Den nu ifrågavarande Daniel var en god och frimodig man, hade lätt för att tala med allmogen och var derföre af densamma från sin barndom känd och älskad. Landshöfdingen biföll dalkarlarnes förslag, och Daniel etterskickades. Denne ursäktade sig: det vore mot hans embete att föra lekemliga vapen, Men landshöfdiogen, på drottningens, och prosten, på biskopens vägnar, befallde honom att åtaga sig befälet, och han lydde. Till biträde förordnades länsmannen i orten, och för båda utfirdades öppen fullmakt att åt folket i Särna-dalen erbjuda gudstjenst, lag och rätt lika med Sveriges andra invånare, men, om detta ej antoges, att hemsöka dem med eld och svärd. På kallelse infunno sig nu 200 Mora-karlar, beväpnade med spjut, bågar, jegtbössor, m. m. Just som tåget skulle begynna, bände sig, att under det länsmannen utdelade krut åt allmogen, kom eld i en del deraf, hvarvid länsmannen blef så uppbränd att han icke kunde följa tåget. Daniel Buschovius blef derföre ensam anförare. Han utrustade sig efter lägenheten, och i Vesterås förvaras tvenne stora träd-dosor, hvilka han, fyllda af krut, bar på sig under tåget. Som adjutanter hade han å ena sidan en gammal soldat med en väldig musköt och å den andra sin klockare med handbok och socknebudstyg. Hela hären var försedd med skidor. Den 18 mars begaf den sig åstad. Efter fyra dagars tåg öfver den obebyggda skogen kommo de den 22 ned till Särna, alldeles oväntade. Invånvarne i byn blefvo omringade. Mäster Daniel hopkallade dem, framträdde i midten, uppläste sin fullmakt och talade sedan det bästa ban förmådde. Folket, som i denna aflägsa del sällan haft gudstjenst, såg med glädje bland sig en prest, som lofvade dem att ordentligt tå tillgodonjuta ordet och sakramenterna. De gåfvo gig utan motstånd under Sveriges krona, och icke den ringaste blodsutgjutelee skedde. Till söndagen derpå, den 25 mars, lät mister Daniel utlysa gudstjenst. Folket från de trenne bygdelagen fröjdade sig mycket åt den sällsynta högtiden och infann sig talrikt. Daniel predikade, vigde, döpte och gaf hela menigheten nattvarden. Några bland de till dop framförda barnen voro så gamla, att de under döpelsen fattade i handboken och sönderrefvo flere blad. Dagen derpå vände Daniel tillbaka och medförde från hvarje bygdelag ombud, hvilka på hela Sirna-dalens vägnar inför landshöfdingen svuro Sveriges krona trooch huldhets-ed. Och denna dal har sedermera beständigt varit med Sverige förenad. Daniel Buschovius ntnämdeg gedan till kvirka.