Dagens Nyheter – 22 mars 1873, sida 2

ej. Hennes störstå nöje är då någon läser högt — läses tyska, är hon alldeles förtjust. Skulle du nu vilja vara snäll och läsa för henne ungefär en timme dagligen, gjorde du både henne och mig en stor tjenst. När Clara var hemma, läste bon alltid straxt efter middagen — det är kanske den lämpligaste tiden, gedan vill hon vara ostörd och säger att hon läser på egen hand, men verkliga förhållandet är, att hon i all tysthet tar sig en liten lur. Hon far ut och åker hvarje dag — Om sommarn efter och om vintern före middagen. Hon har årsackord med en köpman kär midtemot, som rår om hästarne. När du har lust, kan du följa med, ty hon tycker em sällskap. I dag kommer naturligtvis ingen läsning i fråga; i likhet med tant går jag in till mitt för att vara ostörd — kanske du också är trött och behöfver hvila dig litet? — Nå, Arvid lille, hvad eka vi nu roa ogs med? Jag tror det ej är roligt längre att sitta vid fönstret, vi känna ju ingen af de förbigående. Du ser dessutom så sömnig ut. Vet du, jag tror att vi rätt gå in i mitt ruml Jag tog fram min reslektyr och slog mig ned i soffan; Arvid ville ändtligen sitta hos mig, och det dröjde ej länge förrän han lutade sitt hufvud mot mig och somnade. Om jag blef smittad af exemplet eller bokens innehåll ej förmådde hålla mig vaken, vet jag ej — nog af — en god stund måtte ha för. flutit, då jag vaknade vid att någon knackade