Dagens Nyheter – 22 mars 1873, sida 2

presidenten. och delgåfvo honomhvad församlingen beslutat. sa Ko Hr Thiers visade stor rörelse ochjEsvarade: Den största belöning jag kunnat röna för mina bemödanden, och den som går mig djupast till hjertat, är ust det vittnesbörd ni nu bringa mig om nationens och den henne representerande församlingens förtroende.t Times korrespondent i Paris meddelar några upplysningar om wunderhandlingarne mellan Tyskland och Frankrike angående utrymningstraktaten. Han skrifver den 16 dennes: Det förnämsta samtalsämnet här i Paris är för närvarande det 2fficiela meddelandet angående det i går i Berlin undertecknade utrymningsfördraget. Detta skulle undertecknas i går kl. 12, och presidenten afvaktade underrättelsen med stor oro, emedan han önskade att meddela den till nationalförsamlingen. Fördraget undertecknades likväl icke förr än kl. 5, och underrättelsen derom ingick . till Thiers en timme senare. Den största svårigheten var frågan om Belfort, hvilket den tyske kejsaren ärda till sista ögonblicket icke ville uppgifva, i trots af furst Bismarcks och tyska sändebudets i Paris, grefve von Arnims samt franske ambassadörens i Berlin föreställningar, hvilka för honom förklarade den ställning, hvari hr Thiers befinner gig med hänsyn till denna fråga. Telegrafen var i ständig verksamhet rörande saken, och på natten mellan den 14 och 15, då han erhållit mycket otillfredsställande underrättelser, steg hr Thiers upp från sin säng och skickade en lång depesch till franske ambassadören i Berlin, hvari han förklarade sig hellre vilja helt och hållet afbryta underbandlingarne än gå in på att lemna Belfort som underpant i Tysklands händer. Denna sista kraftyttring gjorde, att man i sista ögonblicket. ersatte Belfort med Verdun. Fraoska regeringen lofordar högligen furst Bismarck och grefve v. Arnim, hvilka i hög grad bidragit till detta tillfredsställande resultat. Underhandlingarne fördes med den yttersta henxvlighetsfullhet, emedan militärpartiet i Berlin fästade stor vigt vid det fortsatta innehafvandet af Belfort, hvarför det skulle varit svårt att anordna denna sak, om underhandlingarne offentliggjorts. Hemligheten bevarades också så väl, att ingen visste i går i Versailles, att fördraget blifvit afslutadt. Först kl. 7 kallade Thiers ministrarne till sig och bekantgjorde för dem depeschen med underrättelse om fördraget. Presidenten skickade derpå sin sekreterare till nationalförsamlingens presicent, Grevy, för att meddela honom ordalydelsen af fördraget. I tyska pressen talas för närvarande mycket om, att furst Bismarck ämnar inom kort; äfvenledes nedlägga sin befattning såsonma preussisk och tysk utrikesminister, för att på sådant sätt bli helt och hålet befriad från hvarje deltagande i den prewssiska landtdagens förhanälingar och sedan endast bibehålla sin ställning såsom rikskansler. Hvad som antagligen föranledt hr von Bismarck. till att efterhand egna sig alltmera uteslutande åt rikets allmänna angelägenheter ty den omständigheten att han alltifrån den dag då han återvände från kriget i Erankrike nästan blott haft en enda stor fråga i ögnasigte, hvilken småningom absorberat, hela haus verksamhet och arbetskraft: kampen mot det klerikala partiet, försöken att för framtiden omintetgöra presterskariets konflikter med statsmakten i Tyskland. Hvilka dimensioner denna kamp kan komma att antega, är väl ännu svåst att säga; men visst är att om furst Bismarck går derur med. segern, har har, uträttat ett verk, som till och med har större betydelse för veriden: än tyska förbundets upprättande. Prins Alfred, hertig af Edinburg, lär verkligen komma att snart förlofva sig med storfurstinnan Maria Alexandrowna af Ryssland, Preliminärerna mellan de båda hofven äro redan afslutade. De båda trolofvade skola inom kort sammanträffa för första gången i ryska kejsarinnans boning i Sorrento nära Neapel. rn ff