Dagens Nyheter – 22 mars 1873, sida 1

Sedan tog hon upp en stor, i guld infattad lorgnett — liknande ett solglas ungefärligen — och började helt ogeneradt taga min person i skärskådande. Moster såg att jag blef förlägen och sade derför : — Nu ska vi äte, tant, maten är redan på bordet. . Middagsbordet var mycket stort, och tan. tens kuvert stod ett stycke från våra. Det är grönsoppa, tant, sade moster, då Lina satt fram tallriken åt henne. Lina stod hela tiden bakom tantens stol, liksom skulle hon endast passa upp henne. — Gif mig ett glas, jag vill ha vatten! bad hon. Lina tog det framför tantens tallrik stående glaset och, sedan hon hällt i vatten, satte hon ned det bredvid henne, sägande: — Var så god! — Det har ingen bedt dig om att servera mig vatten, det kan jag göra sjelf, så får jag så mycket jag vill ha, och med en häftig åtbörd satte hon bort glaset och började derpå att smått gräla på moster. Hon talade dervid tyska, och jag kunde förstå att moster, som i detsamma gjorde mig åtskilliga frågor, liksom ville hindra mig från att höra hyad tanten sade. Efter middagen gingo vi tillbaka i det mindre förmaket och der anställdes följande förhör med mig;