Dagens Nyheter – 22 mars 1873, sida 1

på dörren. Yrvaken som jag var, visste jag ej rätt hvar jag befann mig — jag hade gå tydligt drömt att jag var hemma i Stockholm och höll på att profva en klädning, och mamsell Schröder var närvarande och menade att hon ej kunde se på den, ty den blå färgen gjorde så ondt i ögonen — och det dröjde en stund innan jag fattade hela situationen. — Borgmästarinnan och gamla fröken äro redan ute i salen för att dricka kaffe — borgmästarinnan var orolig för Arvid, men hon tänkte att mamsell ändå tegit honom med sig, efter han ej var ute hos 0s3. Sedan vi druckit kaffe, gjorde vioss i ordning till promenaden i vagn, och tant Mathilde, Arvid och jag stego upp i ett elegant ekipage, gom höll utanför dörren. Då vi efter treqvarts timme återvände och skulle gå upp, öppnades en dörr nere i förstugan, och en korpulent dam kom ut emot oss. — God dag, goda fröken Aälersg, hur står det till? sade hon, i det hennes små pliriga bruna ögon helt forskande hvilade på mig. Ah, det är kanhända den unga slägtingen, som borgmäöstarinnan väntade bit från Stockholm? Oändligt välkommen till —g! — Hvad var det der för en fru? frågade jag Lina, som kommit ned för att öppna vagnen. — Fru! Åh, hon hvarken är eller blir väl någonsin fru, ty hon är så elak — — det var fröken Drake, en syster till postmästaren.