— Ilalar ni tyska: — Nej. — Men, Charlotte, du har ju sagt att du var öfvertygad om att hon kunde tyska? — Ja, tant, det har jag sagt. Har du inte läst tyska, Olivia? — Jo, det har jag visst, men jag kan inte tala tyska. — Nå ja, tant hör nu sjelf: Olivia läser och förstår tyska, men kan inte tala. — Har pi läst Schiller? frågade hon helt vänligt. — Nej — jo; men endast die Jungfrau von Orleang. — Inte Maria Stuart? — Nej. — Än CWallensteins Tod eller die Räubert? — Nej. — Inte — har ni aldrig hört talas om Karl von Moor? — Jo, jag har läst SKarl von Moor eller Röfvarbandet på svenska. — Skada, att ni ej läst det på originalspråket! Tycker ni om att åka? — Att åka! — Jag kunde ej förstå hvad slags gemenskap det hade med BSchillers dramatiska dikter — ja, det gör jag visst. — Då fara vi ut klockan fem — vill du vara god och säga till om hästarne vid den tiden, Charlotte! Derpå gick hon med gravitetiska steg in i sitt rum.