Dagens Nyheter – 21 mars 1873, sida 2

anledning att tro det jag kommer att leds, svarade jag årtigt, men inom mig tänkte jag: dylikt ressällskap undanber jag mig; af skadan blir män vis. — Jag visste genast hvem marnmsell var, ty mamsell är så lik fru Egnell, sade min Vvägviserska. — Jaså. Har börgmästarinnan varit länge sjuk? — Nej, hon har endast litet ondt i hufvudet. Vi staunade utanför ett stort, vackert hug, beläget vid en af de förnämsta gatorna, och sedan jag öfvertygat mig om att jag ej glömt något qvar på ångbåsen, stego vi upp. Under det jag, icke utan en inre bäfvan för mottagandet, i tamburen höll på att lägga af hatt och kappa, öppnades dörren, och ett äldre fruntimmer med särdeles rak hållning kom emot mig. — Nej, se der är hon ju! Välkommen, bjertligt välkommen! sade hon,i det hon onifamnade och kysste mig. Låt mig se på dig riktigt — ja, du är verkligen lik dem båda två! Huru må dina föräldrar? Har du haft en angenäm resa? — Nej, tvärtom. — Ni kom sent, jag trodde att ångbåten skulle vara här redan i går, afton. — Ja, vi ha haft en mycket långsam resa. I dörren, som moster lemnat öppen efter sig, upptäckte jag nu en den allra sötaste