Dagens Nyheter – 21 mars 1873, sida 2

AM nn lilla mamsell Hellberg? hördes en mycket pipig röst bakom mig. — Gå ned, svarade jag förvånad, men tilllade sedan: kanske att mamsell Schröder tänker gå ned för att dricka kaffe? -— Dricka kaffe! Gud bevare mig väl! tycker nån det — nej, men det är ändå säkrast att gå ned, ty jag brukar alltid bli sjösjuk, så fort vi komma från land. — Jag känner mig ej det minsta illamående, det försäkrar jag. — Men jag, som sett så mycket i min dar, vet med säkerhet att såvida man ej straxt går ned och lägger sig samt tuggar på hårdt bröd, blir. man sjuk. Då denna hotelse ej heller tycktes inverka på mig, framkastade hon vinkar om det opasgande för en ung flicka att utan Sprotektion vara uppe på däck. Jag skulle således ej få se något af Mälarens vackra stränder; hvaråt jag gladt mig så mycket — det var verkligen hårdt — nu i synnerhet, då allt stod.i sin yppersta fägring. Men hvad var att göra annat än följa mamsell Schröder ned i den trånga, qvafva hytten, der hon genom att iakttaga de ofvannämda försigtighetsmåtten trodde sig säker för sjöBjuka. Ack, jag vill ej tänka på all den grämelse jag kände från resans början till dess slut! — Hu, då! Jag tror mingann det redan