Dagens Nyheter – 21 mars 1873, sida 1

besvara, men jag lät mig ej bekomma, utan sade: — Det vet jag ej säkert, men vi gå båda och sjunga på akademien, och der har jag träffat henne. Eftersom mamsell Schröder säger att det ej passar sig det jag är ensam uppe på däck, kan jag ju vara tillsammans med benne. -— Men är det comme il faut att så der, utan föregående presentation, ryka på menniskor? — Hvad ondt skulle väl ligga deri? Jag kan ju presentera mig sjelf, om det skulle behöfvas — jag skulle så gerna vilja se vär vi passera slussen. — Söta vän, akta sig för det! Jag glömmer aldrig då jag en gång var nog dum att låta öfvertala mig att se derpå — jag fick en svindel på mig, och hade inte en god vän, som såg mitt tillstånd, fattat tag i mig, skulle jag troligen ha fallit i däck så lång jag var. Jag var nästan gråtfärdig, så ledsen blef jag, men måste finna mig i mitt öde, ty att tvärt emot hennes vilja gå upp, vågade jag ej, och då hon en stund derefter sade: Gör som jag — lägg sig — då går tiden fortast, man vet j af förrän det är qväll!4 tog jag fram en bok och började läsa, tills jag slutligen somnade,