mit en: sådan förskräckelse för moster Charlotte — om,jag kände heane ändå? —Var.nu förståndig, Olivia, och hör hvad jag säger Hvad: ondt -skulle väl moster Charlotte sktinna göra dig? Det faller af sig sjelf att du vid alla tillfällen bör rätta-dig efter henne, och: aldrig taga humör, i fall du skulle blifva tillrättavisad. Res, du; Olivia; ingen vet hvad det-kan vara godt för! Moster Charlotte och .du-blifva måhända bättte vänher än någon tror, Det är ju lyckligt att din mors: helsa är så: god nu för tiden, att du ej behöfver:oroa dig: derför, som du är borta. Faster Sofl hade kortmit i vårt hus, då mamma blifvit sjuk ; som barn häde jag gruflig respekt för henne, men nu; sedan jag blifvit äldre, !hade den betydligt minskats, och-jag höll riktigt af henne. Jag kände mig lugnad af hennes: ord, och, innän jag gick till sängs, hade jag beslutit mip att Tesa. Pappa skröf med första post till. moster Öharlötte ätt jagmed tacksamhet adtog hennes inbjudning och skulle inträffa i —g, så snart jag kundö få något ressällskap. Han bad mamma och faster se till, att min garderob blef i passande skick och menade att dervid ej något finge. sparas. Följaktligen gjorde faster och jag diverse uppköp och sedan Höllo vi på nära fjorton dagar med Min utstyrsel, dervid biträdda af en sömmerska. ,