Dagens Nyheter – 19 mars 1873, sida 2

Haru väl mins jag ej morbror Elenius! De dagar, han för sex år sedan tillbragte här i Stockholm, ack, de voro isanning glada dagar, dem hvarken jeg eller mina syskon kunna förgäta! Huru lifligt påminner jag mig ej dagen före midsommarafton, då jag efter slutad examen öfverlycklig hemkom, röpande: fo, mamma, jag har fått så goda betyg och blifvit flyttad öfverst! Men jag blef helt förlägen, då jag ej som vanligt fann henne -ensam, utan såg en äldre herre, med ett särdeles godt och vänligt utseende, sitta bredvid henne i soffan och hållande min lilla syster Bertha i sitt knä. — Olivia lilla, detta är morbror Elenius från —g, kom fram och helsa, sade mamma, . då jag drog mig tillbaka i det yttre rummet. När jag blyg och förlögen åtlydde uppmaningen, sade morbror, i det han klappade mig på kinden: — Jaså, det är er lilla Olivia, se på mig, min lilla flicka!.— — det var märkvärdigt, hvad hon är lik min Olivia!