Dagens Nyheter – 19 mars 1873, sida 2

talade förtroligt med föräldrarre, och för hvarje gång jag kom i hans närhet, nickade han väaligt åt mig eller klappade mig. Då han om aftonen tog afsked, lofvade han att komma och hemta gossarne och mig följande dagen. Bertha, såsom varande alldeles för liten att företaga längre promenader, fick ej följa med, men morbror lofvade henne i stället en vacker docka. Hvem kan beskrifva vår glädje, då morbror, efter att på ett schweizeri hafva köpt 0ss hvar sin konfektpåse, förde oss direkte till herr Lejas butik! När vi inträdde i de stora rummen, der väggarne från tak till golf voro fullsatta af de vackraste saker, tyckte jag att det var något förtrollande i sjelfva luften, uppfylld som den var af vällukter. — Du, Olivia, som är äldst, får nu välja dig något vackert här — ska vi be att få se på dockor?... Vill du ha en docka? — Ja, jag tåckar, om jag får! Flera stycken togos i betraktande, men gillades ej af morbror — — slutligen — trodde jag väl mina ögon — o, hon var förtjusande, den der med röda florsklädningen och det riktiga håret, kammadt i flätor! — Den tycker du visst om, det ser jag på dig? — Hvad den är vacker, morbror! — Ber du, hon kan minsann sofva också,