Dagens Nyheter – 19 mars 1873, sida 1

Ren EA Vaa En lång stund förgick, utan att han yttrade ett ord; jag tyckte han såg ledsen och bedröfvad ut, då han från mig vände sig till mamma och länge såg på henne... Ack ja, väl hade han orsak härtill... Jag mins knappt den dag, då jag sett mamma riktigt frisk. Sedan flera år tillbaka var hon nästan beständigt sjuk... vintertiden lemnade hon sällan sina rum och sommarn endast för att en och annan gång fara ut att åka. Trenne somrar hade vi bott på landet, men som hon ej funnit sig bättre deraf, hade sommarnöjena, oss barn till stor ledsnad, upphört. De begge senaste somrarne hade hon varit vid Medevi och tyckte att hon blifvit något bättre. Min far var tjensteman, och hans inkomster tilläto intet öfverflöd; och som en brunnsresa alltid är förbunden med stora utgifter, hade mamma beslutat att stanna hemma och dricka brunn. Läkaren hade afrådt henne från att bo i stenhus, och derföre hade vi på våren flyttat till Söder, i ett vackert reveteradt hus med tillhörande trädgård. När morbror länge betraktat mamma, liksom ville han riktigt upptäcka alla förändringar hon undergått, sade han, i det han suckade: — Ack ja, sjukdom och lidande kunna i sanning förändra en menniska — jag undrar, om någon af dina uvgdomsvänner kan känna igen vackra Laura Elenius!