Den unge civilklädde mannen, som vigt hoppade i land, var Kotschoffsky. Under det de unga hand i hand vandrade upp till gården, på hvars förstubro frå Herner stod och med allvarliga blickar betraktade dem, omtalade: Kotschoffsky, att han, med yttersta möda undsluppen böndernas raseri, hade lyckats uppnå. general Kamenskis här. Vid Orawais hade han blifvit svårt sårad, då han försökte att befria den trogne Elka, som slutligen efter ett tappert motstånd föll. Han fick således icke återse stepperna vid Don. Vidare förtäljde Kotschoffsky, att han blifvit fången, förd till Stockholm och der blifvit behandlad utmärkt väl. Endast för fjorton dagar sedan hade han blifvit utskrifven från sjukhuset. Med allvar i blick och åtbörder mottogs han af fru Herner. Hon såg likväl snart, då dagar gingo och kosacken ännu stannade qvar, att han var en ädel man, och huru skulle hon väl kunnat tro annat, då han ryckt hennes dotter ur kapten Margunoffs händer! När nu fråga blef om giftermål, vidhöll fru Herner envist, att Kotschoffsky skulle bosätta sig i hennes närhet, Efter någon besinningstid gick han in på förslaget, uppbyggds Margunoffs nedbrända gård och tog den till sin bostad.