Dagens Nyheter – 15 mars 1873, sida 2

den 1 maj 1871, uppfört sig utan klander och blifvit mildt behandlad af såväl husbonden som hans biträden. Han hade dock ibland mot sina kamrater visat sig något het och häftig. För någon tid sedan hade han för sin husbonde anmilt sin önskan att vilja ombyta lefnadsbana och egna sig åt handeln, hvilken önskan bifölls med tillåtelse för honom att qvarstanna på sin innehafda plats, tills han kunnat skaffa sig ny sådan. Emellertid hade han börjat en kurs i bokföring hos hr J. Eneman. I måndags på morgonen hade han infunnit sig hos en handlande för att hemta afgörande svar om anställning, men svaret utföll nekande, hvaröfver han, återkommen till apoteket, visade sig mycket bedröfvad, så att han till och med fällde tårar samt yttrade stor misströstan om sin framtid. Sedan han betalat två skulder till ett par personer på apoteket, hade han, utan tillstånd och utan att någon af förmännen vetat deraf, aflägsnat sig samt då besökt hr Eneman, till hvilken han öfverlemnade 15 rdr lektionsafgift, ehuru den icke var förfallen. Vid detta tillfälle bade han visat mycken oro. Han beskrefs hafva ganska allvarsamt lynne samt aldrig visat spår af sinnesförvirring eller förståndsfrånvaro. Asger Hammerik, den unge danske tonsättaren, gaf den 15 februari i Peabody Institute i Baltimore en konsert, bland hvars många nummer var ett, skrifvet af honom sjelf. Han kallar kompositionen Nordisk Suite. Den inledes, skrifver tidningen Baltimore Advertiser, med en svensk ballad i högtidlig stil, derpå följer en norsk Springdans, så en menuett och till slut en brudmarsch. Kompositionen i sin helhet ådagalade, att professor Hammerik eger en begåfning af icke vanlig art, och han har genom sin Nordiska BSuite gjort oss bekanta med de ljufva, originella melodierna från det afläögse liggande land, hvarifrån han härstammar. En krutexplosior inträffad sistlidne lördags eftermiddag på fästet MontValerien utanför Paris. På Mont-Valerien låg samlad i en barack en ofantlig mängd skarpa patroner af tyg för chassepotgevär; men som dessa patroner voro illa gjorda — de hade nemligen förfärdigats i all hast under kriget — skulle krutet uttagas ur dem för att begagnas i nya. 30 eller 40 man af fästets garnison hade en längre tid sysselsatts med detta arbete, hvarvid saxar begagnades för att afklippa tråden som omsluter hylsan, hvari krutet ligger. Alt krutet hälldes i stora lådor och tändsatsen och patrontyget kastades i hinkar med vatten. En soldat höll just på att klippa af tråden på en patron, men råkade att komma åt tändsatsen, som genast exploderade och föll ned i en krutlåda. Inom ett ögonblick stod hela baracken full af eld och lågor, som omslöto arbetarne, hvilkas kläder fattade eld, och röken qväfde dem, så att de ej kunde fly sin väg. Nästan alla fingo sina ansigten svärtade, kläderna kolades på kropparne, som på det rysligaste brändes, många blefvo blinda o. 8. v. Alla på platsen tillgängliga åkdon användes för att forsla de olyckliga till Paris och på aftonen lågo 29 svårt sårade under läkarebehandling på Saint-Martinhospitalet. Naturligtvis exploderade alla krutlådorna som funnos i baracken, af hvilken knappt finnes ett spår qvar. Flera soldater hade haft den sinnesnärvaron i explosioneng ögonblick att kasta sig framstupa ned på marken och de und kommo med blotta förskräckelsen.