Dagens Nyheter – 15 mars 1873, sida 2

— I1 — ningom tillbaka, men ändå i den största ordning. Kotschoffsky sjelf var främst, och ledde återtåget med en kallblodighet, som skulle hedrat hvilken anförare som helst. För några ögonblick sammanträffade han med Mikko. Den ärlige finnens ögon glänste af hämd, då han stod midt emot kosacken, och den klubba, som fordom varit Lång-Jans ggendom, men nu fanns i Mikkos ego, höjdes olycksbådande mot Kotchoffsky. — Hvar är Ilma, skrek Mikko och tog ett steg mot kosacken. Har du mördat henne, så gif mig henues lik; lefver hon, så återgif henne till hennes mor! Då sänkte Kotechoffsky midt under brinnande strid sitt vapen, såg Mikko fast i ögonen och frågade: — Är du, Mikko, kyrkvaktare? — Ja, — Jaså. TIlma har talat om dig, såsom en trogen finne. — Men jag vill veta hvar hon finnes! skrek Mikko uppbrusande. Hör du det, kosack; jeg vill veta det! — Ilma är här, svarade Kotschoffsky med lugn. Men hon vill inte lemna mig! — Vill hon inte lemna dig! Nu ljuger du, kosack! — Nej, det är rena sanningen. — Hvarför vill hon inte lemna dig? Kotschoffsky hann icke besvara denna fråga,