RR 7 — nn ty i det vilda handgemänget rycktes han tillbaka, och innan han visste ordet af befann han sig långt ifrån Mikko. Denne å sin sida ansträngde alla sina krafter för att komma fram till kosacklöjtnanten; han krossade det ena hufvudet efter det andra, men ändå stodo honom flera fiender i vägen. Hur han sökte i buskarne och snåren, träffade han ändå icke den unga fickan, Vi nämde ofvanför att kosackerna retirerade. Det gick undan för dem ganska fort; till och med fortare än Kotschoffsky ville, men hvad kunde han göra? Att stanna, det hade varit detsamma som att offra sitt lif under de ursinniga böndernas händer. En tanke gvalde honom dock på det högsta, och det var tanken på, att han till slut ändå måste sammanträffa med kaptenen, En brytning förestod således dem emellan, ty antingen måste han öfverlemna Ilma åt rivalen för att icke kasta någon skugga på sig sjelf, eller också rent ut uppträda såsom hans. motståndare. Hvilket skulle han nu göra? Sysselsatt med denna tanke hade han upphunnit Elka och den unga flickan, som skyndade undan allt hvad de kunde. Då Ilma blef honom varse, sprang hon utan betänkande i hans armar, och höll honom länge omfamnad. — Ilma, min flicka, sade den unge kosacken och tryckte henne till sitt hjerta, du har tvenne saker att välja på: antingen att återgå