-— VU -— till dina landsmän, eller att falla i Margunoffs händer. — Och du sjelf? sporde Ilma, icke utan ansträngning. — Ifall du råkar i Margunoffs våld kan jag ingenting göra, ty Margunoff är min förman, svarade kosacken med tydlig smärta. Går du deremot till dina lansmän, så kunna vi hoppas, att få träffa hvarandra åtminstone efter krigets slut. Gör nu som du vill. Nog vill jag att du skall bli qvar hos mig, utbrast han och smekte den unga flickans kinder, men för din egen säkerhet — — — — Och din säkerhet, då, afbröt Ilma sorgsen. -Jag reder mig nog! Dyra Ilma, fatta snart ditt beslut, Du ser hur fort jag måste draga mig undan, och inom några timmar skall jag vara förenad med hufvudstyrkan. Boslut dig fort, ropade han med verklig ångest i sina manliga drag. Säg fort att du vill återvända till finnarne, och Elka skall följa dig. — Nej! utbrast Ila häftigt. Hvarför skall jag vända tillbaka, då min mor antagligen är död. Hvarför — — — Din mor lefver, ifyllde Kotschoffsky. Ilma bleknade och darrade af den häftigaste sinnesrörelse. — Lefver min mor, ropade hon och var nära att digna ned till marken. Af hvem har du fått veta det?