Dagens Nyheter – 14 mars 1873, sida 3

känna till kärleken, men önska alt smaka på den, försöka den något litet och finna den så skadlig, att de för alltid förvisa den från sin krets, få i Det lyckliga landet månborna höra underbara berättelser om de fördelar, som kunna vinnas genom en folkstyrelse ; de föreslå att försöka på den, finna att den bara briogar ofärd och besluta att hädanefter för alltid undvika den. Utarbetandetaf en sådan tanke lemnar tvifvelsutan rum för en god del fin satir; men på hofteatern framkallas nästan alla skrattsalvor af löjligheterna hos de tre personer — khrr Gladstone, Lowe och Ayrton — hvilka framställas på scenen, de två förra i något trådslitna drägter, den senare (för att visa hans smak) i blekröda satinsbenkläder och i den mest glänsande nya hvita hatt, Hr Gladstone framställes med något långlagdt ansigte, ljust bår, glasögon och utan det ädla och massiva hufvud, som är hans mest utmärkande kännetecken. Den allmänna likheten med de tre statsmännen var i alla fall slående, och hr Ayrtons ansigte, som vanligen icke är väl återgifvet i skämttidningarne, var här synnerligen lyckadt. Inga masker begagnades, men ansigtena voro grimerade så, att likheten tillräckligt tydligt skulle framstå. Finansministern är temligen lätt att återgifva. Hr Gladstone var, såsom jag angifvit, minst lyckad; men i vissa ögonblick var likheten påfallande, ehuru hang apparition och gång, då han vände ryggen till, tycktes gifva tillkänna, att skådespöelaren måste ha gjort — hr Disraeli till föremål för ett särskildt studium. De tre ministrarne komma upp till månen, Hr Gladstone beklagar sig ö:ver att de blifvit afbrutna i ett högst vigtigt konseljsammanträde, Drottningen i månen frågar: — Var frågan af stor vigt? — Hon underrättas, att konungen af Bonny hade inkommit med anspråk på Skotland. Hr Lowe — i en skottes rol — börjar nu att dansa Highland Fliog och hans kamrater få anstränga sig till det yttersta för att fasthålla och lugna honom, Sedan Highland Fling slutligen un: dertryckts, fortsätter hr Gladstone att förklara, det tre utvägar — de oundvikliga tre utvä garna — stå dem öppna med hänsyn till kos nuvgens af Bonny anspråk: den första att godkänna det (skratt), den andra att bedja honom vara så god och återtaga det (mera skratt och bravorop) och den tredje att hän skjuta det till en skiljedomstol. (Detta var en climax; bifallet nådde sin höjd.) De tra ministrarne sjöngo nu en trio, med kör och dans vid slutet af hvarje vers. Refrängen i hr Gladstones kupletter var, att ministrarne voro villiga att underkasta sig hvilken förödmjukelse som helst. — Här en snäsa, der en snäsa, öfverallt en snäsa. — Refrängen i hr Ayrtons kuplett var att han är beredd på att gräla hur mycket som helst, — Här ett gräl, der ett gräl, öfverallt ett gräl. Refrän gon i hr Lowes kuplett åter var att han spar en -halfpenny på hvad sätt han kan, — Här en styfver, der en styfver, öfverallt en styfver. Alla tro ministrarne instämde derpå i refrängen : Här en spark, der en spark, öfverallt en spark. Effekten af det hela förhöjes gecom en lifrad dans; under hvilken de tre ministrarne äro utsatta för allehan1a puts af månens skönheter. Detta var i mitt-tycke den mest roande delen af spektaklet, men det fanns också rätt mycken humor i valet af de ministrar, hvilka skulle bilda folkstyrelsen, Skämtet drefs dock så långt, att det nästan förlorade sin spets, som är, att ministrarne skola utnämnas, icke för deras kunskaper, utan för deras okunnighet om hvad de åtaga rig att bestyra. Kandidaterna underkastas en kompetensexamen. Så t. ex, utses förste lorden af amiralitetet derför att han, då han tillfrågas om fartyg, frågar: Hvad är ett fartyg?Regeringen bildas af oduglingar, alltivg går under och slutet på alla olyckor blir, att folkstyrelsen för alltid bannlyses. .-Hrr -Gladstoney Lowg och Ayrton anklagas såsom bedragare derför -att de rekommenderat den till månens skönheter, De förvisas till jorden; och det sista man ser af dom sär att de vid sin ankomst dit gräla med en åkare om att han skall taga dem alla tre i sin droska och köra döm något omåttligt långt afstånd till Westminster. Så vidt jag kunde märka, fanns det icke mycken qvickhet i pjesen, men den är full af befängdheter, späckad med en god del humor och bemödar sig att framställa allt i den löjligaste dager. Publiken tycktes vara road och fallkomligt skild från partbintressen. En gång hördes en hvissling, men jag har glömt vid hvilket tillfälle. Det underliga i saken är, att ett sådant stycke som Det Tyckliga landet kunnat passera öfverste kåmmarherrens pigg och blifva uppfördt med häns tillå: telsa. Jag har beskrifvit hr Ayrton såsom klädd i benkläder af blekröd satin. Då jag tänker närmare på saken, torde den blekröda färgen skola föreställa skiffergrå. Han framställes såsom gående omkring i månlandet med en färgburk och en borste. Han förstör alla det lyckliga landets ärorika färger och öfversmetar allt. med en likformig, grå färg. Det är möjligt att det är meningen att hans hatt, rock och benkläder skola barmoniera .med den färg, han antages v-oka så mycket om. Den insända uppsatsen är undertecknad: D.: Corum. Hvarjehanda nyheter. Stemernas illa nkltt ottlirkkra?)