RR ÅA annen på marken alldeles gom en orm och klättrade i träden, vig som en ekorre. Det var också hans skarpa ögons förtjenst, att Kotschoffskys lilla trupp upptäcktes förrän det var för sent för de i skogsbackarne spridda böndertig. Då Mikko och finngössen en eftermiddag voro ute på rekognoscering och skulle återvända hem, utan att deras företag Krönts med fratngång, och det ehuru de ganska väl visstå att fienden var i närheten, stannade finngössen plötsligt och lade bössan till axeln. Mikko, som trodde att han fått sigte på tågot djur, skulle just varna honom, då skottet i samma ögonblick brann af och en kosack störtade hufvudstupa ned från de lägsta grenarne-af ett stört och lummigt träd. Finngossens skarpa öga hade upptäckt fienden mellan grenarnö: Då skottet brann af blef det ett förfärligt larm i skogen, och det var med den största möda sor Mikko och hans följeslagare kommo undan mellan snåren. Kosackerna voro dem hack i häl, och mårga gånger voro de nära deran att bli fångade. : Vid framkomsten till Pyhälahti stannade Kotschoffsky; hän vågade icke anfalla sinä öfverlägsna motståndare, utån röjde sig med ätt, enligt detta ryttarfolks sed, ströfva ömkring och uppsnappa den, kom vågat sig för långt fram, Men när bönderna sågo kosacketnas afsigt, anföllo de dem raskt, och som Kotschoffsky var för svag att hålla stånd, drög Kan sig hastigt tillbaka.