Dagens Nyheter – 14 mars 1873, sida 1

BRAT AR SE SfeoRte TA Inom den klassen, kunna dock våra landtmän invända, är en lagförändring mindre af nöden, ty der är egendomsgemensamheten öfver hufvud ganska verklig och det hör till undantagen att mannen genom äfventyrligheter eller lättsinne förderfvar huset. — Men just derför att ett bolagsförhållande är sed hos den besutna allmogen, kan det icke heller göra denna skada om seden blir lag. Förhållandena å landet undergå ock dag efter dag en förändring som icke bör förbises. I den mån afiärerna der utveckla sig, ju mer bonden blir herrelik, såsom mångenstädes i Skåne och Norrland, desto större blir faran för att äfven landsbygdens ekonomiskt rena seder och makarnes förtroende åt hvarandra af sina angelägenheter skola minskas. I städerna och inom herreklassen på landet är otvifvelaktigt den nu gällande lagen roten och upphofvet till outsägligt mycket elände; der är lagens förändring en absolut nödvändighet; och vi behöfva dertill landtmannapartiets bistånd. Det är för öfrigt blott rättvisa, men ingen undantagsförmån vi begära. Vi vilja icke skapa, utan upphäfva ett privilegium. Vi ha förvärfvat likställighet i politisk valrätt mellan förut olika gynnade samhällsklasser; vi ha vunnit likställighet mellan borgare och andra invånare i städerna; det fattas ännu jemnlikhet inför lagen mellan man och hustru. Första kammarens åtta ledamöter i lagutskottet ba icke velat meågifva denna, För dem är det bra som det är. Makten är dem så kär under alla former, i alla förhållanden. Deras kommittenter ha aldrig utan mer eller mindre lindrigt tvång uppgifvit ett jota af sitt välde. De erkänna aldrig menniskans rättigheter. Hvarje yrkande derpå är för dem ett revolutionärt rop, förebådande att ytterligare något af despotismens verk eller utanverk hotas med fall. Deras familjer och efterkommande lida, näst arbetsklassens i städerna, mest af den nuvarande lagen; men heldre fördrager detta gamla garde dessa lidanden än de sjelfvilligt låta tidsandan åstadkomma en ny brista å deras feodalrustning — tills de se hela rtustningen i öfverhängande våda. Hvad de vinna på ett dylikt förfarande — icke är det ära. Det är ett högst märkligt förhållande att icke mindre än tre af andra kammarens juridiska ledamöter i lsgutskottet hafva förenat sig om ett förslag af ene representanten för Göteborg, hr Philipsson, att riksdagen icke må bifalla lagutekottets afstyrkande, utan besluta att hös regeringen begära utvidgning af den gifta qvinnans ekonomiska rättigheter, dervid särskilt åsyftande upphäfvande af lagens stadgande om mannens målsmanskep för hustrun. Detta förhållande vittnar om att det nu å bane varande reformförslaget hunnit nära sin mognad. Två allmogerepresentanter i utskottet, Carl Anders Larsson från Östergötland och Sven Nilsson i Efveröd (Malmöhus län), hafva förenat sig med hrr Philipsson, Westerdahl och Königsfelt. Det säges af intelligensens organer alltsom oftast att landtmännen äro så godt som barbarer, fiender till högre kultur och allmän rättvisa, vänner blott af egen nytta, fulla af Sråbet! och sjelfviskhett. De ha nu ett tillfälle att genom antagande af hr