Dagens Nyheter – 13 mars 1873, sida 1

trupp soldater, hans egna kamrater. Men huru förvånad blef han icke, då kapten Margunoff, som hemkommit förr än ämnadt var, steg fram och gjorde honom denna barska fråga: — Har kosacken Elka gått ut här! — Ja, ers nåde! — Hade han någon i sällskap? — Ja, -En qvinna? — Nej, en karl. Margunoff syntes villrådig. Efter några minuters eftersinnande frågade han ånyo: — Är du säker på om det var en karl eller en qvinna? — Nog var Elkas sällskap i karlkläder, svarade posten. Men jag tyckte sjelf att det var besynnerligt att jag inte fick se hans ansigte; jag — — — — Nog, nog! skrek Margunoff och stampade i marken. Hon har flytt undan! Börbannelse! Nu anar jag rätta förhållandet! Ah, Kotschoffsky, det skall du dyrt få umgälla! Soldater, fortfor han och pekade på den gamle postkarlen, som blek och rak stod framför honom, ge honom der tjugufem par spö! Fort, fort! Med sänkt hufvud följde posten sina väktare, under det han mumlade: — En dwugriwenoi för tjugufem par spö; det är alltför liten betalning!