Dagens Nyheter – 12 mars 1873, sida 2

rann henne Kotschoffskys ord i minnet, och nu försvann all tvekan. Hastigt klädde hon på sig det nödvändiga, band skärpet kring midjan och närmade sig dörren. I första ögonblicket studsade hon, ty då hon tryckte på dörren, gick den upp. Hon var nära att draga sig tillbaka och afstå från försöket, då kosacken, som hållit sig gömd bakom dörren, trädde fram, under det ban sade: — Är du färdig nv, så kom! — Men hvarför är dörren ej stängd? frå. gade Ilma brådskande. — I sin vrede glömde kaptenen att stänga den, svarade kosacken. Men så kom nu, om du vill att jag skall frälsa dig. Ilma var icke längre tvehågsen. Med högt klappande bjerta trädde hon ut på den lilla planen. Ingen, knappt Margunoff sjelf, skulle i denna förklädnad kunnat känna igen henne. Det behöfdes blott att hon bibehöll sitt mod, och hon föresatte sig att behålla det så länge som möjligt. — Kom zu, hviskade kosacken, och tog Ilma under armen. Uppför dig alldeles som om du vore en af de våra, i fall vi skulle möta någon, och var inte rädd; jag svarar för att det skall lyckas. — Men hvar är då kaptenen, eftersom — Tyst, tyst! afbröt henne kosacken hastigt. Vi få inte vidare tala till hvarandra, annat än i nödfall. Du vill veta hvar kaptenen är! Han gick nyss ut på ett litet ströftåg