---UU -— — Håll! ropade TIlma, i det en glödande rodnad öfverflög hennes kinder; alls detta kan du erbjuda en rysk qvinna, ej en finsk, ty hon föraktar både dig och allt ditt guld. Men kaptenen fortfor, utan attlåtsa ge akt på Ilmas ord: — I mitt pslats på Vasilefski Ostrow skall du ensam vara herrskarinna. Du skall lysa vid hofvet, och din fot skall aldrig behöfva beträda den smutsiga gatan. Du skall flyga fram genom Newskoj-prospektet i det elegantaste ekipage Petersburg eger, och, förtfor kaptenen, i det han med våld fattade Ilmas hand, du skall bli. afundad af alla och — tillbedd — — af — — mig! Med en häftig rörelse ryczte Ilma loss handen och sprang tillbaka. — Om du vill bjuda mig hela Petersburg, om du kunde sätta mig på sjelfva tronen, svarar jag likväl nej! utbrast hon, och hennes kinder glödde i purpurns färg. Mycket heldre än att bo i ditt ståtliga palats, vill jag tillbringa mitt lif i en enkel koja i mitt fosterland! Hvad tror du jag bryr mig om edra vagnar, edra dyrbarheter! Dem aktar jag ringa, ty jag föraktar dem. Bort, ryss! Afen finsk flicka har du endast nej att vänta. Eittills hade Margunoff förhållit sig temligen lugnt, men när dessa hånfulla ord nådde hans öron, då var han icke längre mäktig sig sjelf. Ömsom blek och ömsom röd af förbittring, sprang han upp, och innan den unga