nam 65 — Här, fortfor kosacken och räckte skyndsamt upp ett litet sammanviket papper, sedan han först noga sett sig omkring. Läs det och sefall sedan. Med darrande händer slet TIlma upp det lilla papperet, gom blott innehöll dessa få. rader: Vill ni fly, så anförtro er åt posten. Han är pålitlig. K. Med hvilka känslor Ilma genomögnade dessa rader kan lätt förstås. Hon visete nu att de voro från den unge kosackofficeren, och hade han varit närvarande, skulle hon fallit till hans fötter. Nu begrep hon hvarför Kotschoffsky, som annars brukade tala med henne hvarje dag, denna dag undvikit henne. Det var för att icke väcka Margunoffs uppmärksamhet. I glädjen öfver att en utsigt till räddning ändå fanns, iakttog icke den vackra fången nog försigtighet, utan talade högljuddare än som nödigt var. Posten märkte först denna oförsigtighet, hvars följd skulle bli svårare, alldenstund Margunoff med smygande steg närmade sig, och han sade för den skull, det han likgiltigt stödde sig mot väggen: — Drag er tillbaka, men långsamt, så att ej kaptenen, gom nu kommer, märker någontiog. Det är troligt att han ännu icke gett 038 samtala. Kosackens lugna ton lugnade också Tlma, och utan att lätsa om Margunoff, som med ÖSTERBOTTENS PERLA. LD