-2 DJ -—flickan hann vika undan, hade han fattat henne i armen. — På knä! skrek han med af vrede darrande stämma. Jag skall visa dig hvad det kostar att motsätta sig mina befallningar. På knä, säger jag! — Nej, svarade Ilma ännu med oförändradt lugn. Dock hördes det på röstens lindriga darrniog, att hon icke var så lugn, som hon ville låta påskina. En finsk flicka böjer ej knä för en ryss. — Ha, du vågar att trotsa mig, flicka? skrek Margunoff rasande. Men vet du då icke att jag är i stånd att taga ditt lif? — Tag det! Lifvet har för mig intet värde, sedan du beröfyvat min mor det, svarade Ilma med sväfvande stämma. — Jaså, inföll ryssen hånleende, lifvet har för dig intet värde. Då vill inte heller jag ha det. Du skall få lefva, men — ha, ha, ha! — du skall lefva hos mig! Ilma ryste. Kaptenens ord förskräckte henne till den grad, att hon var nära att förlora medvetandet. — Du vill således inte följa mig? sade Margunoff ånyo. — Nej, och tusen gånger nej! — Nåväl, du skall slippa att följa med till Petersburg, Men kom ihåg att i natt skall vår brudsäng bäddas här inne. Om ett par timmar kommer jag tillbaka. Med dessa ord närmade sig Margunoff dörren.