Dagens Nyheter – 11 mars 1873, sida 3

att om han lyckades få makt med den angripande besten, skulle han få bli officer, men konungen hade besinnande tillagt: om du kan läsa och skrifva. Den unge kämpen gev nomborrade björnen, derunder helt lugnt sä gande. till kungen: kan läsa och skrifva, På kannans lock ser man detta ögonblicks uppträde gjutet i halfupphöjda figurer, och på bondens mössa står: kan läsa och skrifva. En inbiten Merkurii-som skref följande bref till sin fästmö: Älskade mamsell! Ert värderande af 10 dennes haft nöjet inhändiga, samt extraherade deraf, att ni, med era föräldrars samtycke, bastämt första sön dagen i nästa månad till vår association, hvaraf tagit accepterande notis. Värdes i medföls jande paket, jemte min gratulation, emottaga en present för er instundande namnsdag, hvilken torde betraktas som ett bevis på min ut märkta kärlek, äfvensom mitt konto derföre behagade krediteras. För den mig benäget lofvade kyssen har jag emellertid debiterat med 4 proc. ränta från den 10 dennes. Utan anledning till vidare för dagen, tecknar med bjerdligasto högaktning och kärlig tillgifvenhet er N. N; En lyeklig ost. En i Lyngbytrakten tjenande svensk dräng. som kom dit våren 1870, efter att ha bott 2 dagar och nätter i Köpenhamn hos en äldre enka efter en värdshusvärd, har i dessa dagar enligt Kjöbenhkavns Amtsavis erhållit den nästan otroliga, men likväl säkra anderrättelsen, att ifrågavarande enka, som var temligerr förmögen, vid sin nyligen inträffade död testamenterat honom största delen af sin förmögenhet, omkring 40,000 rbdr (80,000 rdr rmt). — Det kan man kalla att sofva sig till lyckan. så småningom sko alla stora saker, Atomer göra vVerldar. Do största förmögenheter bestå af ören. Lifvet består af ögonblick. Ofta nog finner man att de meoniskor äro bäst, hvilka blifvit mest nedsatta af bak talare — liksom man också vanligen finner den frukten sötast, som fåglarne hackat på. En kolbärare och hans hustru, hvilka tillhörde Kommunen i Paris, undgingo poli. sens vaksamhet derigenom, att do komm? på den lyckliga tanken att tvätta sig. Förvandlingen var emellertid alltför genomgående, ty de hatva alltsedan fåfängt sökt att återfinna hvarandra. En ferlig jernvägspnssagerare. På en jernbana i Canada hörde konduktören och banbetjenterna för någon tid sedan ett larm i en af godsvagnarna. Då tåget stanna de vid stationen Bothwell, blef pullret ännu starkare och man hörde dels en menniskoröst, som skrek förtvifladt om hjelp; och dels brum mande som af vilda djur. Man skyndade sig nu att öppna dörren, och i detsamma man gjorde detta störtade en ung indian ut ur vagnen utan hatt samt med sönderrifven skjorta oeh skuldror. Orsaken till hans förstörda utseende erfor man snart, ty en stor svart björn visade sig vid dörröppniogen på vagnen och ville med ett förfärligt brimmande störta efter sitt offer. Vid åsynen af de många åskådarne blef dock djuret förskräckt samt drog sig tillbaka i vagnen, hvarvid en af bantjenstemännen skyndsamt tillsköt och riglade dörren. Då den unge, knappast 18-årige indianen erhållit ett glas grogg, kom han sig så mycket, att han kunde berätta sin historia. Han håde blifvit antagen i tjenst såsom djurvaktare hos en mensgeriegare, som var på väg till Förenta Staterna. Ynglingen hade blifvit inspärrad tillsammans med de vilda djuren, och då de ej blefvo fodrade i rätt tid, blefvo de våldsamma, och en gammal svart björn hade brutit sig ur sin bur och anfallit den stackars ynglingen, som värjde sig så godt han kunde med sin dolk, men otvifvelaktigt hade måst duka under; derest ej lyckan gynnat honom, så att tåget i detsamma stannade, hvarvid, som vi nämt, hjelp ankom och räddade honom ur den farliga belägenheten.