Dagens Nyheter – 11 mars 1873, sida 1

Up deröfver, men till någon slutsats kunde hon dock icke komma, ty hennes sinne var förvirradt. Dock kunde hon icke undgå att märka ett förhållande, som nästan hvarje deg inträffade. Då någon af Margunoffs jägare var på vakt utanför den koja eller tält hon erhållit för egen räkning, bemöttes hon ofta med hån och förakt, och måste icke sällan afhöra smädeord och de tydligaste anspelningar på hvsd som komma skulle. Hon ryste och smög sig bort i en aflägsen vrå, der smär darens röst icke kunde nå henne, och de hetaste tårar sköljde hennes kinder. TIbland hände det också att en kosack stod på vakt. Annorlunda var förhållandet då! Så ofta han kunde, beredde väktaren åt henne små beqvämligheter, och hvad som var bäst, iakttog mot henne ett sådant uppförande både i tal och åtbörder, som helt och hållet lugnade henne. Man måste noga skilja kosack från kosack! De uralska kosackerna, ett stort och resligt folk, och ursprungligen tartarer, äro vilda och obändiga, och det var i allmänhet på dem, som skulden till de vildaste plundringar, de gräsligaste morden, vältades. Och detta icke utan rätta. Donska kosackerna deremot, småväxta och en smula vilda, äro egentligen polackar, och bibehålla ännu, den dag som nu är, en icke så liten ridderlighet, ett arf af deras förfäder. I hela Finland, men företrädesvis ÖSTERBOTTENS PEBLA. 8.